Waldorfpedagogiska  
  grundtankar i förskoleåldern
 
Inom waldorfpedagogiken har det vardagliga arbetet och de verkliga upplevelserna en central plats.

Vikt läggs vid att förmedla en hoppfull världsbild.
Varje dag, liksom veckan och året på lekskolan, har sitt rytmiskt återkommande innehåll med en balans mellan aktivitet och vila. Upprepningen av vardagliga händelser ger trygghet åt barnen som då kan hänge sig åt det som händer i stunden. Rytmen ger också barnet grunden till tidsuppfattning.
 
Då leken är central för barnen har den fria leken fått stor plats på waldorfförskolor. Genom leken förbereder sig barnen för livet. Där kan barnen öva sig i socialt samspel, kreativitet, fantasi, inlevelseförmåga, problemlösning och bearbeta intryck. Genom leken får barnen även ett förhållande till rumsuppfattningen och övar sig motoriskt.

"Lek är inte bara lek. Lek är barnets sätt att lära sig klara livet och förstå världen"
                                                                                                              ur Lekens värld av Proffessor Birgitta Knutsdotter Olofsson

Barnet i förskoleåldern ska få möjlighet att utveckla sin vilja, alltså förmågan till handlingskraft och uthållighet.

Eftersom sinnena utvecklas som mest under förskoleåldern läggs stor vikt vid att ge barnen så rika och varierade, verkliga sinnesupplevelser som möjligt.
 
Barnen lär genom att iakta sin omgivning. Då förskolebarnet lever starkt i efterhärmning strävar waldorfförskollärare att vara goda förebilder. Pedagogernas gester och uttryckssätt speglas i barnen. Barn gör som vi gör......